120716

Var just ute och sprang en runda i skogen. Kramperna i smalbenen dödade mig och jag höll på att ramla över en kotte. Men på något vänster är jag ändå stolt. Hade varit lättare att sitta inne idag och bara göra ingenting. Men som vi alla vet är ju inte det lättaste alternativet alltid det bästa. Man får kämpa lite för att komma någonstans.

Saknar min Anna otroligt mycket. Hon skulle bara vara borta i två veckor men det känns som att hon varit borta i två månader. Jag önskar att jag var lite rikare så jag kunde boka in en tågresa upp till Stockholm. Kanske gör det ändå. Snart kikar ju hennes bäbis ut så ett besök blir liksom obligatoriskt.

Inte mycket som händer i mitt tråkiga lilla liv just nu så jag tänker sätta på lite kaffe och hoppa in i duschen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0