130923
Jag måste ta en chans i mitt liv, måste på det där tåget innan det går förbi
Men jag förblir passiv står kvar där jag är
Fast jag sagt till mig själv, "jag gör det, jag svär"
Jag vet att det är tragiskt att inte leva så som man lär
Så säg att du förstår mig
Säg att du känner dig lika liten som jag
Säg att du förstår mig, och jag gör det idag
Så när kommer jag leva mitt liv för mig?
När ska jag våga vara mig själv?
Så kanske att jag lever mitt liv för mig?
Men jag förblir passiv står kvar där jag är
Fast jag sagt till mig själv, "jag gör det, jag svär"
Jag vet att det är tragiskt att inte leva så som man lär
Så säg att du förstår mig
Säg att du känner dig lika liten som jag
Säg att du förstår mig, och jag gör det idag
Så när kommer jag leva mitt liv för mig?
När ska jag våga vara mig själv?
Så kanske att jag lever mitt liv för mig?
130909
Och som vanligt är livet som en bergochdalbana. Saker börjar gå bättre igen, se ljusare ut. Har tänkt på mig själv, mitt eget välbefinnande och tagit mina beslut därefter. Har varit ute och hittat på roliga saker som får mig att tänka på annat än stressen och ångesten för en stund. Umgåtts med människor jag tycker om och som tycker om mig.
För en vecka sedan låg jag i sängen och orkade ingenting. Ville inte ut, fick panik bara jag föreställde mig att vistas ute bland hemskt och hetsigt folk. Grät i min ensamhet och fick tröst av Rambo som kom och kröp upp i mitt knä så fort snyftningarna kom. Ställde in planer, tog 2-3 dagar att bara unna mig att vara ledsen, besviken och miserabel. Sen la jag det på hyllan och bestämde mig för att göra det bästa av nuet. Försöka tänka positivt, eller åtminstone realistiskt, istället för att alltid vänta sig det värsta.
Och veta att jag gör mitt bästa. Försöker var den bästa människan jag kan vara. Jag har brister och svaga sidor precis som alla andra, men jag strävar efter att bli bättre och att uppnå ett mer harmoniskt jag.
Jag ser mina mål klart framför mig och jag vet vad som behöver göras. Det är bara en fråga om hur och när. Allt måste få sin tid och jag måste jobba på tålamodet. Förändring och framsteg kommer inte utan att man får kämpa lite för det. Nu lägger jag in en högre växel för jag känner att jag orkar och verkligen vill ta mig dit. Till målet.
För en vecka sedan låg jag i sängen och orkade ingenting. Ville inte ut, fick panik bara jag föreställde mig att vistas ute bland hemskt och hetsigt folk. Grät i min ensamhet och fick tröst av Rambo som kom och kröp upp i mitt knä så fort snyftningarna kom. Ställde in planer, tog 2-3 dagar att bara unna mig att vara ledsen, besviken och miserabel. Sen la jag det på hyllan och bestämde mig för att göra det bästa av nuet. Försöka tänka positivt, eller åtminstone realistiskt, istället för att alltid vänta sig det värsta.
Och veta att jag gör mitt bästa. Försöker var den bästa människan jag kan vara. Jag har brister och svaga sidor precis som alla andra, men jag strävar efter att bli bättre och att uppnå ett mer harmoniskt jag.
Jag ser mina mål klart framför mig och jag vet vad som behöver göras. Det är bara en fråga om hur och när. Allt måste få sin tid och jag måste jobba på tålamodet. Förändring och framsteg kommer inte utan att man får kämpa lite för det. Nu lägger jag in en högre växel för jag känner att jag orkar och verkligen vill ta mig dit. Till målet.
