between sleep and awake

Och som vanligt är livet som en bergochdalbana. Saker börjar gå bättre igen, se ljusare ut. Har tänkt på mig själv, mitt eget välbefinnande och tagit mina beslut därefter. Har varit ute och hittat på roliga saker som får mig att tänka på annat än stressen och ångesten för en stund. Umgåtts med människor jag tycker om och som tycker om mig.

För en vecka sedan låg jag i sängen och orkade ingenting. Ville inte ut, fick panik bara jag föreställde mig att vistas ute bland hemskt och hetsigt folk. Grät i min ensamhet och fick tröst av Rambo som kom och kröp upp i mitt knä så fort snyftningarna kom. Ställde in planer, tog 2-3 dagar att bara unna mig att vara ledsen, besviken och miserabel. Sen la jag det på hyllan och bestämde mig för att göra det bästa av nuet. Försöka tänka positivt, eller åtminstone realistiskt, istället för att alltid vänta sig det värsta.
Och veta att jag gör mitt bästa. Försöker var den bästa människan jag kan vara. Jag har brister och svaga sidor precis som alla andra, men jag strävar efter att bli bättre och att uppnå ett mer harmoniskt jag.

Jag ser mina mål klart framför mig och jag vet vad som behöver göras. Det är bara en fråga om hur och när. Allt måste få sin tid och jag måste jobba på tålamodet. Förändring och framsteg kommer inte utan att man får kämpa lite för det. Nu lägger jag in en högre växel för jag känner att jag orkar och verkligen vill ta mig dit. Till målet.